Jag tröstäter inte.

Alla andra tröstäter, utom jag. Jag tappar aptiten.
 
Men sen tycker & tänkter jag inte som alla andra . .
 
Jag är ju onormal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0